Jag får ofta frågan om hur jag hamnade på Go Monday. Det är kanske inte så konstigt. Att jobba på distans som en av två heltidsanställda känns kanske som ett jobb som det finns en story bakom, mer än att jag svarade på en platsannons och fick jobbet. Och det stämmer ju alldeles utmärkt.
De flesta jobb tillsätts inte bara via platsannons
Det är egentligen väldigt få tjänster som tillsätts via traditionella platsannonser och “vanliga” rekryteringsprocesser, utan att någon form av kontaktnätande spelar in. Om du funderar på de jobb du själv har haft i livet och hur du fick dem så slår jag vad om att en hel del av dem beror på “slumpen”. Vi pratar rätt ofta om slumpen och hur man kan förbereda sig för den, så man känner igen den som en möjlighet när den dyker upp, och så att man bäddar för att den ska slå ner lite oftare.
Min slumpen
I januari 2015 hade jag bott i Paris under nio månader för att “pausa livet” och ta hand om mig själv lite. När jag tröttnat på att ha för mycket fritid och för lite pengar så åkte jag tillbaka till Stockholm för att hitta ett jobb. Jag sökte via platsannonser och tyckte livet var rätt pisstrist. Samtidigt längtade jag tillbaka till Paris, men insåg att mina chanser att hitta ett jobb (som jag ville ha) där – utan kontakter och utan att kunna franska – var minimala.
Samtidigt satt min pappa och Erik (alltså min chef och vd för Go Monday) i samma hotellobby och jobbade tillsammans med Guerilla Office. Erik hade precis fått in Jusek som sin första partner och beställningarna rasade in i betydligt snabbare takt än vad Erik själv kunde granska CV’n och personliga brev. Så han ropade rakt ut “Är det någon som har tid att hjälpa mig att granska!?” och min pappa svarade “Ja, varför inte..?”.
Dagen efter sitter jag på en lunch med min käre far och beklagar mig över livet och hur tråkigt det är att söka jobb (nu vet jag att jag hade ett jättedåligt CV som jag skickade ut till massa olika arbetsgivare utan någon vidare strategi). Han berättar om Erik och hans företag och att det är så mycket att göra, så den där Erik kan säkert behöva fler personer – han skulle kolla med honom. En timme efter lunchen ringer Erik till min pappa och frågar om han inte känner någon som kan granska. Erik behövde någon som hade någorlunda koll på rekrytering och som kunde skriva bra. Pappa berättade om sin dotter (mig då alltså) som hade anställt 100 personer om året på sitt förra jobb och som nu ville bli copywriter (tillfälligt infall). Erik ringde upp mig och bokade upp en intervju – trodde jag! På “intervjun” satte Erik mig vid hans dator och sa åt mig att börja granska CV. Jag var rätt förvirrad, men glad att jag slapp bli intervjuad. Jag vet inte om jag gjorde bra ifrån mig eller om Erik var tillräckligt stressad för att nöja sig med min prestation – men jag fortsatte granska dagen efter, och dagen efter, och dagen efter…
Tanken var att jag skulle granska och få betalt för de granskningar jag utförde, som ett extrajobb tills jag hittade ett heltidsjobb bara. Men Erik gillade mig och jag blev snabbt engagerad i företaget. Jag gick igång på att det var ett företag som inte riktigt var ett företag än – som en degklump man kunde vara med och forma från början. Så Erik lät mig jobba 50% där jag skulle granska på 25%. På distans.
Jag kunde plötsligt åka tillbaka till Paris och om jag hyrde ut lägenheten i Stockholm och bodde billigt i Paris så gjorde det inte så mycket att jag bara hade en inkomst på 50%. Så jag drog kvickt som attan. Efter ett tag kom jag dock tillbaka till Stockholm för att börja plugga e-handel på IHM. Jag fortsatte jobba under hela tiden, fast olika mycket under studietiden och praktikperioderna.
Jag kan ju lätt säga att jag absolut inte letade efter en deltidstjänst med en crazy entreprenör som inte ens hade något kontor. Jag visste knappt vad ett fackförbund var och tyckte att branschen lät som det osexigaste i världen. Men det var ju ett jobb som var helt perfekt för mig, både erfarenhetsmässigt och i förhållande till mina preferenser i livet just då. Slumpen föll sig bra och jag var redo för den.
Och sen då?
I samband med att jag var klar med mina studier så sökte Erik en ny person. Min gamla 50%-tjänst skulle ersättas med en ny heltidstjänst som var mer krävande. Jag ville såklart få användning av mina studier, börja jobba heltid och sökte en utmaning. Jag fick faktiskt söka och genomföra intervjun med en extern person för att undvika bias – trots att vi redan hade jobbat länge tillsammans, jag redan hade koll på en stor del av jobbet och stenkoll på företaget. Och jag fick jobbet!
Idag är det jag och Erik som driver Go Monday och de enda två som jobbar heltid. Kortfattat skulle man kunna säga att han listar ut vad vi ska göra härnäst (med min hjälp) och jag ser till att fixa det (med Eriks hjälp). Vi håller fortfarande på att forma den där degklumpen som jag gick igång på 2015, men det är betydligt mer finlir nu och klumpen börjar verkligen verkligen likna det mästerverk som vi såg framför oss då. Det är riktigt jäkla ballt. Tack slumpen och tack mig själv som såg den.
Omslagsbild tagen när jag började på Go Monday 2015 av Philip Seaton
